Ful ankunge..

Kommer helt osökt in på diskussionen på jobbet idag om hur ful man var när man var liten. Det övergår till någon form av - jag ska minsann bräcka dig med hur ful jag var-stämning. Vi diskuterar turkosa manchesterbyxor, misslyckade permanenter, tubsockor och hockeyfrillor.

Vi konstaterar lika fort att det är tur att utvecklingen går framåt och att man växte ur turkosbrallan, slapp undan tandställningen och fick hångla några gånger under sin uppväxt - trots att det i mitt fall blev med potatishandlarens son, P-O med skinnpajjen.

Men helt plötsligt lägger min kollega locket på hela samtalet med:

- Lena som jobba här innan, hon var också skitful när hon var liten, sen sa hon att nått hände i tvåan på gymnasiet. Killarna började se henne och helt plötsligt jobbar hon som modell!

Mm...riktigt så snäll var inte utvecklingen för min del...